Dutch painter (b. ca. 1610, Haarlem, d. 1668, Haarlem). Dutch painter and draughtsman. The surprisingly large oeuvre of this remarkably versatile genre painter displays an inventive symbolism, wit and humour, which identify him as the true forerunner of Jan Steen.   Related Paintings of MOLENAER, Jan Miense :. | The Duet ag | The Denying of Peter sdg | Allegory of Vanity (detail) sg | The Music-Makers ag | Hospitality refused to |
Related Artists:
Michiel Coxie
Coxie also spelled Coxcie or Coxien, Latinised name Coxius (1499 - 3 March 1592) was a Flemish painter who studied under Bernard van Orley, who probably induced him to visit the Italian peninsula. Coxie was born in 1499 in Mechelen in what was then the Duchy of Brabant. At Rome in 1532 he painted the chapel of Cardinal Enckenvoirt in the church of Santa Maria dell'Anima; and Giorgio Vasari, who knew him, says with truth that he fairly acquired the manner of an Italian. But Coxie's principal occupation was designing for engravers; and the fable of Psyche in thirty-two sheets by Agostino Veneziano and the Master of the Die are favorable specimens of his skill. Returning to the Netherlands, Coxie greatly extended his practice in this branch of art. But his productions were till lately concealed under an interlaced monogram M.C.O.K.X.I.N. In 1539, Coxie returned to Mechelen, where he matriculated and painted the wings of an altarpiece for the chapel of the guild of St Luke. The centre of this altar-piece, by Jan Mabuse, represents Saint Luke the Evangelist, patron of painters, portraying the Virgin; the side pieces contain the Martyrdom of Saint Vitus and the Vision of St John the Evangelist in Patmos. At van Orley's death in 1541 Coxie succeeded to the office of court painter to the Regent Maria of Austria, for whom he decorated the castle of Binche. He was subsequently patronized by Charles V, Holy Roman Emperor, who often coupled his works with those of Titian; by Philip II of Spain, who paid him royally for a copy of Jan van Eyck's Agnus Dei, and also commissioned two copies of Van der Weyden's Descent from the Cross from Coxie; and by Fernando Álvarez de Toledo, Duke of Alva, who once protected him from the insults of Spanish soldiery at Mechelen. At that time, Coxie also designed tapestries for the Brussels manufacturers.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Ludomir Benedyktowicz
(August 5, 1844 - December 14, 1926) was a Polish painter.